I den kommunala sektorn har individuell lön tillämpats i mer än 20 år. Med facit i hand kan jag konstatera att det har skett stora förändringar från det gamla (fyrkantiga) lönegradssystemet. I dag är fokus på medarbetarens arbetsresultat och chefen som arbetsgivare.

Men trots alla framsteg så finns det ett viktigt steg kvar. Våga delegera lönekriterierna till den lönesättande chefen. Först då är det möjligt att utkräva fullt arbetsgivaransvar från den lönesättande chefen. Genom att chefen ”äger” lönekriterierna i sin verksamhet uppkommer inte ”skyll på någon annan” mentalitet.

Jag vet att min uppfattning på denna punkt kan diskuteras, inte minst utifrån perspektivet att det är viktigt att cheferna agerar som en arbetsgivare. För att bemöta denna invänding så är min lösning att våga delegera lönekriterierna.

Ledningen (ytterst politiken) måste ta ett helhetsansvar för de lönepolitiska fråorna. Löneläge, lönerelationer, lönestruktur, principer för intern rörlighet m m. Ledningen (även här politiken) måste också vara tydliga med de mål och uppdrag som ska genomföras. Genom att tydliggöra mål och uppdrag i organisationen (inte minst via samverkanssystemet och de årliga medarbetarsamtalen) så handlar frågan om att cheferna måste kunna beskriva hur de ska arbeta för att nå uppdrag och mål. Det vill säga att cheferna måste äga lönekriterierna.

Slutligen är det viktigt att tillägga att delegera lönekriterierna inte är samma sak som att abdikera. Det krävs självklart både kunskap om och kontroll av framtagna lönekriterier.