I många arbetsrättsliga frågeställningar som uppkommer är det inte ovanligt att det sker en förväxling mellan personaljuridik (arbetsrätt) och personalpolitik (de val arbetsgivaren gör).

Personaljuridiken svarar på frågan vad arbetsgivaren måste och får göra samt inte får göra. Exempelvis måste arbetsgivaren ha saklig grund för uppsägning (LAS), personliga skäl eller arbetsbrist. Likaså måste arbetsgivaren fullgöra sin skyldighet att utreda samt i förekommande fall erbjuda omplacering till den eller de medarbetare som riskerar att bli uppsagda.

Personalpolitiken svarar däremot på om arbetsgivaren väljer att säga upp arbetstagare eller om arbetsgivaren upptar en diskussion om frivillig överenskommelse med arbetstagaren (ofta s.k utköp). Det är personalpolitiken som avgör huruvida en chef kan, vågar och får ställa höga krav. Det är personalpolitiken som avgör om arbetsgivaren väljer att driva frågan om misskötsel i anställningen till uppsägning på grund av personliga skäl eller om man bara låter problemet kvarstå.

I förväxlingen mellan personaljuridik och personalpolitk är det lätt hänt att chefer uppfattar arbetsrätten som att ”det inte går att säga upp en medarbetare som missköter sitt arbete”. I de flesta situationer är det inte arbetsrätten som hindrar, det är den egna personalpolitiken som i dessa situationer behöver bli tydligare.