Slå vakt om yttrandefriheten…

Jag är den förste att hålla med om hur viktigt det är med en rättssäker yttrandefrihet som tillskrivs alla offentligt anställda medarbetare.

Men…denna frihet borde också innebära ett visst mått av ansvarstagande och lämpligt omdöme. Det kan finnas risk för att man ibland ”rider för mycket” på yttrandefriheten.

I ett nyligen fattat beslut från JK (Justitiekanslern) Dnr 4339-12-40 framgår det att även arbetsgivaren har rätt att styra sin verksamhet.

Bakgrund
Filosofiska institutionen vid Lunds universitet upprättade 2010 en promemoria med rubriken ”PM angående ledningsstruktur och ramar för verksamheten i avdelningen för teoretisk filosofi, Filosofiska institutionen vid Lunds universitet”. Arbetsgivarens motivering till detta PM var bl. a att det inom institutionen förekommit samarbetsproblem mellan olika medarbetare och därför var arbetsgivarens syfte att klargöra vissa interna regler. I promemorian står det bl. a att:

Föreliggande klargörande föranleds av att institutionsledningen, områdesledningen och universitetets personalavdelning uppmärksammat ett arbetsmiljöproblem i avdelningen för teoretisk filosofi. /…/ Ledningsuppgifter som att bevaka hur den enskildes forskning, doktorandhandledning och undervisning sköts ligger enbart på institutionsledningen. Endast prefekten har rätt att kalla kollegor till enskilda medarbetarsamtal såvida denne inte delegerat uppgiften.”

En professor (E.J.O) vid institutionen har begärt ersättning från staten. Han hävdar att hans rätt till yttrandefrihet, informationsfrihet och mötesfrihet enligt Europakonventionen har överträtts genom arbetsgivarens PM.

Innebar arbetsgivarens PM ett överträdande av medarbetares yttrandefrihet, informationsfrihet och mötesfrihet?

Beslut från JK
JK konstaterar att arbetsgivarens PM inte på någon punkt innebär ett överträdande av medarbetarens fri– och rättigheter. PM innebar inte att det var frågan om någon form av ”munkavel” utan endast ett klargörande av interna rutiner.

Min kommentar
Som jag nämnde överst, yttrandefriheten är viktigt att slå vakt om men den innebär inte att arbetsgivaren därigenom skulle vara förhindrad att driva sin verksamhet.

Kan man stjäla ett tåg?

Det kan väl knappast ha undgått någon att notera olyckan på Saltsjöbanan (http://www.dn.se/sthlm/ursparning-pa-saltsjobanan–en-skadad) där tåget av okänd anledning forsatte sin färd rakt in i ett bostadshus.

De första dagarna efter olyckan fick vi ta del av en mycket märklig retorik som förmodligen både företagsledning och journalistkåren låg bakom ”en städare har stulit ett tåg…”.

Förlåt om jag inte riktigt förstår. Men kan man stjäla ett tåg? Om så vore fallet uppkommer den mycket intressanta frågan, vad ska tjuven göra med tåget? Sälja det till den ryska maffian, använda det själv på söndagsutflykt med familjen, utöva utpressning på företaget…”ge mig några miljoner så får ni tillbaka ert tåg”…. Slutligen uppstår också frågan om man nu kan stjäla ett tåg, var ska tjuven gömma tåget?

Efter några dagar ändrades dock tonläget till att i stället handla om ett arbetsmiljöbrott. Det var inte frågan om stöld, det var sannolikt frågan om en arbetsplatsolycka.

Frågan aktualiserar därmed det straffrättsliga ansvaret i arbetsmiljölagen. Vem är egentligen ansvarig för att denna olycka kunde inträffa, städaren eller arbetsgivaren? Eller kanske båda?

Det praktiska arbetsmiljöarbetet kan enklast beskrivas i två delar.

Del 1 handlar om den dagliga arbetsledningen. Det vill säga att arbetsgivaren (oftast representerad av chefen) ska se till att medarbetaren har de arbetsmiljöinstruktioner som behövs, att instruktionerna följs samt att medarbetaren även har kompetens nog att förstå de arbetsmiljörisker som är förenat med arbetet.

Del 2 handlar om det straffrättsliga arbetsmiljöansvaret. Detta ansvar är kopplat till brottsbalken vilket då innebär att någon fyskisk person måste ”straffas” om det är frågan om ett arbetsmiljöbrott.

I fallet med tågolyckan kommer frågan nu att hanteras genom att först ta reda på vilka säkerhetsrutiner arbetsgivaren har (har medarbetaren rätt arbetsmiljöinstruktioner), om medarbetaren följt instruktionerna samt om medarbetaren har rätt kompetens för att förstå riskerna med att städa i ett tåg.

Om arbetsgivaren har gjort allt rätt så kommer utfallet sannolikt innebära att det är städaren själv som orskat olyckan vilket då kommer att utgöra laga grund för avsked. Om arbetsgivaren däremot har brustit i sina rutiner så uppkommer frågan om vilken av cheferna som kan anses vara arbetsgivarföreträdare och därmed ”straffas” enligt brottsbalken.