Så skapas myter…

Inom arbetslivet kan det som bekant uppkomma myter både i stort och smått. I arbetsrättsliga sammanhang brukar den största myten vara att man har rätt till fem minuters paus varje timme. Det finns ingen sådan självklar rättighet. Arbetstidslagen reglerar frågan om pauser i § 17 där det bland annat står att läsa följande: ”Arbetsgivaren skall ordna arbetet så att arbetstagarna kan ta de pauser som behövs utöver rasterna”. Denna formulering innehåller sålunda ingen tidsangivelse som stadgar om fem minuter per timme.

En annan klassisk myt som cirkulerar är myten om lönesamtalet som förhandling. Detta är – enligt min uppfattning – en allvarlig myt som sannolikt gör mer skada än nytta.

Tyvärr är det så denna myt får ständig näring av allehanda personer som anser sig vara experter men som dessvärre pratar mot bättre vetande. För någon vecka sedan var det sålunda dags igen i tidningen Aftonbladet (http://www.aftonbladet.se/minekonomi/familj/article16960732.ab) där tidningen direkt gör gällande att det är en förhandling. Den så kallade experten kanske säkerligen är expert på det förhandlingstekniska beteendet men dessvärre kan vederbörande inte något om lönesättning i verkligheten.

Låt mig klargöra följande: lönesamtal är ingen förhandling. Förhandling om lön sker enbart vid ett tillfälle, nämligen inför anställningstillfället. Vid denna tidpunkt är det frågan om två parter som förhandlar om en framtida möjlighet att ingå ett anställningsavtal. Om parterna kommer överens så bekräftas detta genom ett anställningsavtal. Om parterna inte kommer överens så uppkommer naturligtvis inget anställningsavtal. Denna situation innebär naturligtvis en förhandling.

Men…ett lönesamtal är en del i en årlig och återkommande löneöversyn avseende redan anställd personal. Det vill säga att det inte är frågan om förhandling om ett nytt anställningsavtal. Om lönesamtalet skulle innebära en förhandling så ökar risken att den extroverte medarbetaren som är bäst på att prata i egen sak ökar sina möjligheter att få bättre lön. En utveckling som skulle vara både fel och djupt orättvis.

Chefens roll är att sätta ”rätt lön”. Att i ett samtal personligen förklara de argument som ligger bakom chefens beslut i lönefrågan.

Självfallet måste det för varje enskild medarbetare vara möjligt att genom bra arbete kunna påverka sin framtida lön. Men denna påverkan sker främst i medarbetarsamtal och inte minst det dagliga arbetet.

Det är därför på sin plats att påminna om vad som är fakta. Lönesamtal är ingen förhandling.

Vad gör skolan?

I min roll som arbetsgivarkonsult möter jag ofta arbetsgivare som vittnar om de unga medarbetarnas inträde på arbetsmarknaden. Arbetsgivarna beskriver en verklighet där många unga, nya har en något begränsad kunskap om grundläggande arbetsrätt.

För några veckor sedan berättade en chef för mig att hon hade informerat en nyanställd medarbetare (i butik) strax över 20-års åldern om att arbetsgivarens policy är att den privata mobiltelefonen är just privat…det vill säga den ska inte vara med på arbetet, i synnerhet inte när man står i butiken. Självklart ska allt fokus vara på kunderna. Medarbetaren var tämligen oförstående till denna (av 20 åringens värdering) stenålders regel. Är inte mobiltelefon en rättighet, tänk om något händer?

Å andra sidan har jag också mött människor som vittnar om yngre medarbetare som i brist på grundläggande arbetsrätt är beredda att acceptera i princip vilka oskäliga villkor som helst (till och med ”provjobba” gratis), bara det är ett arbete.

Båda alternativen ovan är lika olyckliga. Det förstnämnda handlar om unga människor som enbart utgår ifrån självupplevda rättigheter. Det sistnämnda handlar om hur unga människor utnyttjas av oseriösa arbetsgivare.

Det är i detta sammanhang skolan kommer in i bilden. Vad gör skolan i denna fråga? Jag har själv en son som i dag är snart 24 år. När han gick i gymnasiet kan jag inte erinra mig om att det någon gång förekom någon grundläggande undervisning (eller information) i arbetslivets juridik. På denna punkt har skolan totalt misslyckats. Oavsett om ungdomar studerar vidare eller inte efter gymnasiet så kommer de förr eller senare ut i arbetslivet och måste då ha grundläggande kunskap om arbetsrätt.

För några år sedan skrev jag och min fru, Anneli, en gemensam bok på detta tema, på väg ut i arbetslivet (http://www.longandpartners.com/bocker.html). Målgruppen är alla nya på arbetsmarknaden och den bakomliggande tanken är att skolan framförallt ska kunna ge denna enkla handbok till exempelvis avgångseleverna från gymnasiet för att de därigenom ska få någon grund att stå på.

Men det räcker dessvärre inte. Skolan måste på allvar ta tag i frågan om arbetslivets juridik. Ge de nya i arbetslivet en möjlighet att börja på rätt sätt.