I arbetsrättsliga sammanhang är det inte ovanligt att etik och moral inte leder fram till samma slutsats som den arbetsrättsliga hanteringen. Det finns otaliga exempel inom arbetsrätten där man kan klandra arbetsgivare eller arbetstagare för att de har agerat omoraliskt men att det inte funnits någon arbetsrättslig grund för att vinna en uppkommen tvist.

Men ibland så inträffar det att etik, moral och arbetsrätt kan komma till samma slutsats.

I en nyligen avkunnad dom AD 2013:71 konstaterar AD att en arbetsgivare gjort sig skyldig till brott mot diskrimineringslagen. 

Bakgrund

En kvinnlig arbetstagare (H.W.), anställd vid ABC Trafikskola AB i Uppsala, hävdar att hon blivit utsatt för sexuella trakasserier av sin arbetsgivare. Trakasserierna har bland annat varit i form av ovälkomna kramar, pussar samt tafsande. Enligt H.W. avslutades anställningen av arbetsgivaren när det kom till arbetsgivarens kännedom att en anmälan om trakasserier hade gjorts.

Enligt arbetsgivaren är arbetstagarens version lögn. Inget av det sagda överensstämmer med sanningen.

1. Har arbetsgivaren utsatt H.W. för sexuella trakasserier?

2. Har arbetsgivaren gjort sig skyldig till repressalier då anställningen avslutades?

Gällande rätt

Enligt Diskrimineringslagen 2 kap, 1 § får en arbetsgivare inte diskriminera en arbetstagare. Begreppet diskriminering omfattar enligt 1 kap, 4 § även sexuella trakasserier. Med sexuella trakasserier menas ett uppträdande av sexuell natur som kränker någons värdighet. Handlingen ska vara oönskad och den som genomför handlingen måste ha insikt om att hans eller hennes beteende kränker någon. 

Enligt 2 kap, 18 § får en arbetsgivare inte utsätta en arbetstagare för repressalier på grund av att arbetstagaren påtalar att arbetsgivaren agerat i strid mot Diskrimineringslagen.

Domslut

AD konstaterar arbetsgivaren gjort sig skyldig till sexuella trakasserier samt även brutit mot repressalieförbudet. Arbetsgivaren ska betala diskrimineringsersättning med 75 000 kr till H.W. 

Kommentar

Dessa händelser innebär självklart att det finns skäl att klandra arbetsgivaren för ett omoraliskt agerande. Att den arbetsrättsliga utredningen också kom fram till att arbetsgivaren agerat felaktigt beror framförallt på att arbetstagaren påtalat för arbetsgivaren att handlingarna varit oönskade. När det gäller frågan om sexuella trakasserier är det viktigt att komma i håg att handlingen ska vara oönskad samt att den som utför handlingen vet om det. Det innebär i praktiken att frågan om sexuella trakasserier kan bli aktuell när den som blir utsatt för handlingen påtalar detta för arbetsgivaren.