De senaste veckorna har det rapporterats i massmedia om landstingens utmaningar att klara bemanningen under den kommande sommaren.
Många landsting erbjuder exempelvis sjuksköterskor extra ersättning om man väljer att inte ta ut semester under sommaren. I vissa fall kan ersättningen uppgå till 25 000 kr per vecka. Det är utan tvekan en mycket bra ersättning – framförallt om den ställs i relation till den lön som en sjuksköterska har.
Det är väl en klok tanke, eller?
Den debatt som har följt efter massmedias rapportering är att en del sjuksköterskor säger att det är bättre att höja det generella löneläget för gruppen och på så sätt lösa det långsiktiga rekryteringsproblemet.
Men jag saknar den kanske viktigaste debatten. Är detta en klok tanke eller finns det risk för att det till synes kloka förslag i själva verket kan tolkas som en indirekt diskriminering? Eller med de ord som används i föräldraledighetslagen, missgynnande?
Självklart inte helt klart hur detta ska tolkas men det är en intressant infallsvinkel om man ger ett i och för sig bra erbjudande men att det i verkligheten i princip bara är de medarbetare som inte har barn (eller som har mycket små barn som inte går i skolan) som kan utnyttja det. Var hamnar frågan då?
Efter den kommande sommaren vore det intressant att följa upp hur det blev. Vilka grupper av medarbetare utnyttjade detta erbjudande? Hur blev utfallet för de medarbetare som är föräldrar?
Dock anser jag att det i grunden är ett klokt förslag, en mycket bra förmån, men jag anser också att det kan vara förnuftigt att också reflektera över missgynnandeaspekten…
