Vad ska chefen göra när medarbetare kränker varandra?

 

Ska man säga till vid misstanke om missbruk?

Fackligt biträde är ingen universell rättighet…

Från tid till annan möter jag chefer och arbetsledare som vittnar om en osäkerhet vad gäller fackets rätt att företräda sina medlemmar i olika sammanhang.

Eller rättare sagt…chefer och arbetsledare ställs inför påståenden om att medlemmen alltid har rätt ”ha facket med sig”.

Det kan vara frågan om att vilja ha facket med sig på olika möten som arbetsgivaren kallar till….Eller medarbetarsamtal… Eller lönesamtal… Eller korrigerande samtal… Eller andra samtal.

Detta är i sak inga svåra eller invecklade frågeställningar.

Det föreligger inte någon universell rättighet för medarbetare att alltid ”ha facket med sig”.

Med andra ord kan det i vissa verksamheter vara motiverat att klargöra hur det förhåller sig.

Vem som ska vara med på de möten och sammankomster som arbetsgivaren kallar till är upp till arbetsgivaren att ensidigt bestämma. Det är ett utflöde av arbetsgivarens ensidiga rätt att leda och fördela arbetet.

Om den fackligt förtroendevalde vill påtala sin ”rätt” att företräda sin/sina medlemmar så ska detta ske med stöd av MBL:s regler om förhandling. Eller om det finns motsvarande regler i kollektivavtal.

Att det sedan kan finnas en praktisk sida i denna frågeställning som gör gällande att det kan vara bra och praktiskt om facklig förtroendevald är med är en helt annan sak. Det är en bedömning som arbetsgivaren måste göra från fall till fall.

Men som sagt var…det finns ingen universell rättighet att ”ha facket med sig”…

När är man kränkt och när är man diskriminerad?

Hur ska man förhålla sig till skitprat?