Inom stora delar av den offentliga sektorn har lokala parter träffat kollektivavtal om samverkan.

Enkelt uttryckt handlar det om att reglera hur det lokala MBL-förfarandet ska hanteras samt att ”samköra” vissa delar av MBL med AML. Exempelvis brukar en samverkansgrupp tillika vara skyddskommitté.

Det finns många olika lokala varianter på samverkansavtal. Det finns sålunda också många praktiska erfarenheter om huruvida samverkan fungerar i praktiken.

En viktigt faktor för framgångsrik samverkan är att parterna känner tillit och förtroende för varandra.

I många lokala samverkansavtal framhäver parterna att det är viktigt – och en förutsättning – att vardera part (det vill säga arbetsgivare och fack) lyfter angelägna frågor till samverkansgruppens arbete.

Men…lika ofta så har parterna i avtalstexten ”löst in” MBL 19, 11 §§.

Värt att notera är att MBL 19, 11 §§ är arbetsgivarens paragrafer. I korthet innebär MBL 19 § att arbetsgivaren fortlöpande ska hålla lokal facklig motpart informerad om sin verksamhet. MBL 11 § innebär att arbetsgivaren ska förhandla med facklig motpart innan beslut fattas avseende viktigare förändring i verksamheten eller avseende viktigare förändring för enskild arbetstagare.

Facket har bland annat möjlighet att begära förhandling enligt MBL 12 §.

Men…denna paragraf har parterna ofta inte ”löst in”.

Med andra ord saknas det formellt ett viktigt ben i de flesta lokala samverkansavtal.

Parterna tycks i sin muntliga framställan mena att även MBL 12 § är inkluderad i lokal samverkan.

Men i avtalstext lyser detta med sin frånvaro.

Det skulle i praktiken innebära att det enbart är arbetsgivaren som kan lyfta frågor till samverkan. Inte facket…de behöver påkalla förhandling enligt MBL 12 §.

Och det är rimligtvis inte detta som parterna vill…