I det gamla klassiska industrisamhället var det en självklarhet att mäta arbetstid (läs närvarotid).

Att mäta arbetstid är förvisso inte det samma som att mäta produktionstid.

När arbetsgivaren enbart mäter arbetstid, det vill säga närvarotid, saknas fokus på det arbetstagaren gör, det vill säga vad åstadkommer arbetstagaren för resultat?

Dagens arbetsliv ställer i många avseenden andra krav än gårdagens arbetsliv. Och inte minst förväntar sig arbetstagare att arbetsgivarna agerar som moderna arbetsgivare och inte som ”gamla brukspatroner från 1880-talet”.

Men samtidigt har vi en pågående debatt om organisatorisk och social arbetsmiljö (med utgångspunkt från AFS 2015:4). I denna debatt förekommer arbetstidsfrågan som både regleras i nyss nämnda föreskrift samt i Arbetstidslagen (ATL).

Jag möter från tid till annan ”moderna chefer” som hävdar att mäta arbetstid är föråldrat och hör till forntiden….

Men…om chefer tappar fokus på arbetstiden lär inte dagens arbetsmiljödebatt minska, tvärtom…

Att vara chef – och arbetsgivare – innebär att kunna orientera sig dagens arbetsliv utan att för den sakens skull bortse från den faktiska arbetsrättsliga lagstiftning som vi har att förhålla oss till.

Med andra ord är det klokt att dagens chefer vid behov vågar vara lite ”tråkiga” och inte tappar arbetstidsfrågan…