I dag finns det sifferlösa löneavtal på vissa delar av den svenska arbetsmarknaden.

I praktiken innebär det inte att medarbetarna därmed ska gå miste om löneutveckling sett över tid.

I praktiken innebär det att behov av löneutveckling och kostnad för detta ska definieras i den lokala lönebildningsprocessen.

Sifferlösa avtal bygger på att det finns tillit och förtroende mellan arbetsgivare och fack.

Vägen fram till sifferlösa avtal har varit lång och delvis mödosam.

Men för framtidens lönebildning är det viktigt att resan mot sifferlösa avtal fortsätter och att det inte sker en tillbakagång till centralt detaljreglerade avtal.

Jag kan notera att det till och från förekommer en del signaler om risk för tillbakagång till avtal med siffror.

Denna tillbakagång – enligt min uppfattning – innebär att vi backar in i framtiden.

För ett framtida jämställt och flexibelt arbetsliv behöver vi fler sifferlösa avtal – inte färre.

Med sifferlösa avtal följer naturligtvis också krav på en professionell hantering av hur löner sätts i praktiken. Med andra ord behövs det tydlig, aktiv lönepolitik samt chefer som agerar som goda och tydliga arbetsgivare.

För vem vill inte backa in i framtiden?