För närvarande har vi två stora frågor på arbetsmarknadsdagordningen. Förlängt arbetsliv och heltid som norm.

Vad dessa två frågor kommer att resultera i återstår naturligtvis att se.

Vad gäller frågan om ett förlängt arbetsliv ser jag detta som en viktig och nödvändig diskussion. Men det får självklart inte stanna enbart på diskussionsbordet. Här krävs aktiva åtgärder, framförallt i vårt allmänna tänkande och agerande.

Vad gäller frågan om heltid som norm ser jag att denna fråga inte är utan frågetecken…

I stora delar i vårt arbetsliv lever vi fortfarande kvar i industrisamhällets norm. Det vill säga 40 timmars arbetsvecka. 8 timmar per dag. 5 veckors semester. Avgå sen med pension och mata duvorna i parken…

En för mig viktig utgångspunkt är individens valfrihet. Och med detta avser jag även individens valfrihet i arbetslivet.

Att vi idag diskuterar att någon (oklart vem…) ska peka ut vad som är norm (läs normalt…) är för mig något märkligt.

Jag vill dock göra läsaren uppmärksam på att jag har full förståelse för att det i många avseenden finns ofrivillig deltid och att detta i förlängningen även drabbar framtida pensioner. På denna problematik måste vi hitta en klok lösning.

Men därifrån peka ut en norm är kanske inte rätt väg att gå.

Jag möter i mitt arbete många medarbetare som själva gjort ett aktivt val att inte arbeta heltid eftersom livet rimligen består av mer värden än att lönearbeta.

På denna punkt kan det självklart invändas att det är frågan om rätt till heltid och möjlighet till deltid.

Men många av dem som jag möter och som frivilligt inte arbetar heltid känner i dag en allt större press att de ”borde minsann arbeta heltid, för det är ju det som är normen”.

Ofta ställs frågan: ”jaha, du arbetar alltså inte heltid, varför inte?”

Däremot ställs ofta inte frågan: ”jaha, du arbetar alltså heltid, varför då?”

Och om vi samtidigt med att vi etablerar denna norm så pratar vi om att förlänga arbetslivet.

Det kan rimligen bli smärre utmaningar med detta.

Det vore rimligare att vi diskuterar hur vi kan skapa ett flexibelt och hållbart arbetsliv utan att för den sakens skull definiera en norm.

Låt individen få större valfrihet, inte mindre…