Orimlig och oskälig fallskärm…

Vad gäller frågan om fallskärmar i största allmänhet bör rimligheten i dessa bedömas från fall till fall.

Det är sålunda inte orimligt att exempelvis en VD eller kommunchef erhåller en fallskärm när (och om..) arbetsgivaren tappar förtroendet för sin VD eller kommunchef. Dessa befattningar omfattas inte av LAS och har således inget anställningsskydd eller uppsägningstid. Dock kan det självklart från fall till fall diskuteras om vad som är en rimlig storlek på fallskärmen.

Likaså anser jag också att det kan finnas fog för att politiker till viss del kan erhålla fallskärm. Eftersom politiker inte är att betrakta som anställda och sålunda inte erhåller någon form av anställningsskydd. Men även här är det klokt att diskutera från fall till fall vad som är rimligt och under vilka förutsättningar en eventuell fallskärm ska aktiveras.

Under hösten 2017 pågår debatten om #MeToo och anklagelser samt erkännande om sexuella trakasserier förekommer inom många olika organisationer.

Utifrån ett arbetsrättsligt perspektiv sker prövning avseende sexuella trakasserier utifrån Diskrimineringslagen.

Om en arbetstagare har utsatts för sexuella trakasserier från arbetsgivaren kan den drabbade arbetstagaren erhålla diskrimineringsersättning.

Enligt nu gällande rättspraxis i Arbetsdomstolen brukar denna ersättning vara c:a 50 000 kr (AD 2016:56 samt AD 2017:45), som för övrigt – enligt min uppfattning – är orimligt låg ersättning.

För det fall att arbetsgivaren finner att en chef utsatt en arbetstagare för sexuella trakasserier kan detta utgöra laga grund för avsked (AD 2014:90).

Vid avsked upphör sålunda anställningen mer eller mindre med omedelbar verkan.

Nu gäller dessa regler förvisso anställda och inte politiker.

Men, i en politisk styrd organisation är de förtroendevalda att betrakta som arbetsgivare. Detta tydliggörs inte minst inom det straffrättsliga ansvaret i arbetsmiljöfrågor.

Nyligen avgick ett av Stockholm stads borgarråd, Roger Mogert. Han avgick efter anklagelser om sexuella trakasserier. Här ska tilläggas att inom svensk rätt är alla oskyldiga till motsatsen är bevisad. Sålunda gäller denna princip även i Roger Mogerts fall.

Men…

Roger Mogert har erkänt och tagit konsekvenserna av detta och avgått från sitt politiska uppdrag. Därmed torde skuldfrågan vara klar och bevisad.

Därefter erhåller Roger Mogert, enligt uppgifter i massmedia en ”fallskärm” på strax över 4 000 000 kr (https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/RxbvnW/fore-detta-borgarradet-far-miljoner-i-avgangsvederlag).

Detta är enligt min bedömning en orimlig och oskälig fallskärm. Dels för att han själv har orsakat den uppkomna situationen och dels för att de arbetstagera som utsätts för sexuella trakasserier kan räkna med diskrimineringsersättning på c:a 50 000 kr.

Sålunda en mycket orimlig och oskälig fallskärm…

Obekväm v/s bekväm arbetstid…

Inom många kollektivavtalsområden har partnerna definierat att det är obekvämt att arbeta vissa tider. Omvänt har då samma parter definierat att det sålunda är bekvämt att arbeta andra tider än de som nu råkar vara obekväma.

Dock kan någon kanske invända att arbetstid är obekväm oavsett när den inträffar…men det kanske säger mer om personen om arbetstiden?

Oftast anses den bekväma arbetstiden inträffa måndag – fredag (dagtid). Däremot anses det ofta vara mycket obekvämt att arbeta exempelvis söndagar. Och eftersom det anses vara obekvämt att arbeta dessa tider erhåller medarbetaren sålunda OB-ersättning.

Det svenska samhället brukar oftast anses vara sekulärt (definition enligt Wikipedia: Sekularisering av ett samhälle har flera betydelser. En är den process varigenom en stat inte baserar sina lagar på någon religion utan är neutral i trosfrågor).

Men när det gäller frågan om arbetstid och dess ersättningen framstår det ofta att det är vilodagen (söndag) som är mest obekväm.

Det vore sålunda en klok tanke att vi börjar fundera på arbetslivet gamla sanningar.

Vad som är obekvämt eller inte är snarare upp till varje individ att själv avgöra baserat på sin livssituation och personliga värderingar.

Alltså borde vi på sikt fasa ut OB-ersättning och istället diskutera vad som kan anses vara en rimlig lön.  Dock viktigt att framhålla att det inte är frågan om lönesänkning utan snarare en rättvisare lönesättning.