Året börjar att gå mot sitt slut och därför kan det vara på sin plats med en viss reflektion om just detta, alltså att något går mot sitt slut…

Dock ska tilläggas att det samtidigt är starten på något nytt…

Men allt har sin tid och så även arbetslivet.

I förra veckan presenterade riksdagspartierna (dock ej SD och V) pensionsöverenskommelsen.

Denna överenskommelse innebär bland annat att åldersgränsen för att ”gå i pension” föreslås att höjas till 64 år. Detta kommer dock att ske stegvis och beräknas vara genomfört 2026.

Det föreslås också att gränsen för hur länge en arbetstagare har rätt att kvarstå i anställning höjs från dagens 67 år till 69 år. Även detta sker stegvis och beräknas vara genomfört 2023.

Jag har i tidigare blogginlägg resonerat om att vi har en åldersdiskriminering på arbetsmarknaden och att vi lider av åldersnoja. Och mycket behöver göras i denna fråga. Det är i grunden bra om vi kan och vill arbeta längre. Jag är personligen övertygad om att arbete – under rätt förutsättningar – kan förlänga livet.

Men då kvarstår frågan hur vi gör detta möjligt för både arbetstagare och arbetsgivare?

Jag anser att förslaget om att ändra rätten att kvarstå i anställning från 67 år till 69 år riskerar att motverka strävan om ett längre arbetsliv.

Effekten kan mycket väl bli att arbetsgivare blir försiktigare att anställa någon som är exempelvis 55 – 60 år. Försiktigheten kan ha sin grund i att arbetsgivaren inte vill riskera att ”sitta fast” med en anställd i så många år.

Oavsett vad vi moraliskt kan tycka om ett sådant resonemang så riskerar detta att åldersdiskrimineringen – och åldersnojan – snarare ökar än minskar.

För att vi ska uppnå ett längre arbetsliv så måste det i första hand bygga på att parterna (i detta sammanhang arbetsgivare och arbetstagare) på frivillig grund kommer överens om anställning.

Sålunda borde skapandet av ett längre arbetsliv i första hand bygga på ekonomiska incitament både för arbetsgivare och arbetstagare. Varför inte införa en nedtrappning av beskattning för både arbetsgivare och arbetstagare efter en ”viss” ålder.

Om detta borde 2018 års debatt handla om…