Så lyder den nionde och sista tesen som Ingvar Kamprad lanserade för att formulera och formalisera det som har blivit IKEA-andan.

Och Ingvar Kamprad hade mycket rätt med denna tes.

Frågor som är kopplat till vår arbetsmarknad är i detta sammanhang naturligtvis en viktig framtidsfråga.

Nyligen presenterade Arbetsmarknadsekonomiska rådet sin rapport ”Hur fungerar kollektivavtalen?” (http://www.arbetsmarknadsekonomiskaradet.se/publicerat/).

Rapporten avhandlar bland annat frågan om att andelen medlemmar i fackliga organisationer minskar (även om en del förbund ökar sitt medlemsantal). Som en eventuell framtida konsekvens av detta kan kollektivavtalens status ifrågasättas.

EU-kommissionen vill utvidga den sociala sidan av EU och har i detta sammanhang föreslagit stärkta rättigheter för arbetstagare. Men samtliga riksdagspartier säger nej till detta för att kunna skydda den svenska modellen (https://data.riksdagen.se/fil/8AF560C4-4E2E-4ABE-BF6A-C6C6422C10B2)

Och i frågan om hur arbetsmarknaden ska – och bör – utvecklas råder det sannolikt olika uppfattningar om.

Men oavsett detta så är det självklart inte möjligt att förhålla sig passiv i debatten om hur vi vill forma vår framtida arbetsmarknad.

Så i denna fråga passar Ingvar Kamprads ord väldigt bra…