En av grundtankarna med arbetsmiljölagstiftningen är att arbetsmiljöfrågorna ska genomsyra styrning och ledning av en verksamhet. Med andra ord ska det i olika situationer tas hänsyn till arbetsmiljön.

Och det gäller sålunda både för stora övergripande frågor som för de mindre vardagliga frågorna.

En viktig – men ibland bortglömd – enkel fråga är: ”hur har vi det på jobbet?”

För det är i grund och botten detta arbetsmiljön handlar om.

Inom många organisationer anordnas det olika personalsociala aktiveter, inte helt ovanligt med någon form av afterwork.

Ibland är det endast en fråga som uppkommer mellan enstaka medarbetare och kan då möjligtvis hänföras till det privata livet.

Men om det på något sätt är planerat via arbetsgivaren (direkt eller indirekt) är det självklart en arbetsmiljöfråga.

Ofta i en – vad jag anser – missriktad omtanke om att ”alla ska med” kan det för en del medarbetare uppstå en press på att ”jag borde vara med…men jag vill ju inte”.

Och grupptryck kan vara starkt.

Att stå upp och säga; ”nej jag tänker inte följa med på afterwork” kan för en del vara en stor utmaning.

Och ofta ställer kollegor – även här i en missriktad omtanke – frågan om varför kollegan inte vill följa med.

Värt att notera är att frågan ställs om varför någon inte vill följa med. Frågan ställs sällan utifrån det andra perspektivet, det vill säga varför någon vill följa med. Sålunda tycks valet att följa med vara det normala. Allt annat är då att betrakta som onormalt.

Sålunda skapas ett grupptryck.

Och detta är en viktig – ofta bortglömd – arbetsmiljöfråga.

Vi måste säkerställa så att vi kan vara oss själva i arbetslivet. Det kan inte vara förenligt med ett anställningsförhållande att man måste följa med på afterwork (eller liknande).

Det är trots allt individens fria val det handlar om…