Frågan om arbetsrätten ska ändras eller inte har under många år varit en fråga som till och från har dykt upp i den arbetsrättsliga debatten.

Och sedan brukar det bli tyst ett tag.

Och sedan kommer frågan tillbaka igen.

Nu senast som ett inslag i pågående regeringsförhandlingar.

Och ofta handlar det om förändring av turordningsreglerna i LAS, d v s ”sist in – först ut”.

Det är i och för sig en regel som för en del arbetsgivare kan vålla problem då ”fel” arbetstagare riskerar att bli uppsagd på grund av arbetsbrist i samband med övertalighet.

Dock finns det – enligt min uppfattning – andra, mer angelägna frågor inom arbetsrätten som rimligen borde vara föremål för diskussion.

Jag anser att turordningsreglerna går att hantera (och leva med) till viss del.

Däremot är reglerna om företrädesrätt till återanställning (LAS 25 §) samt reglerna avseende omplaceringsskyldighet (LAS 7 §) ett större problem.

När en arbetstagare blivit uppsagd p g a arbetsbrist och vid tillfället har en sammanlagd anställningstid på mer än 12 månader under de senaste 3 åren så innebär detta att arbetstagaren har företrädesrätt till återanställning. Denna rätt gäller under uppsägningstiden samt 9 månader från sista anställningsdatum. Förutsättningen är dock att:

1) Arbetstagaren har anmält anspråk om företrädesrätt till arbetsgivaren.

2) Det uppkommer ett ledigt arbete.

3) Arbetstagaren har tillräckliga kvalifikationer för det lediga arbetet.

Omplaceringsreglerna i LAS 7 § innebär i korthet att det inte finns saklig grund för uppsägning om det är skäligt att erbjuda omplacering till annat ledigt arbete som arbetstagaren har tillräckliga kvalifikationer för. Notera att denna skyldighet även gäller om uppsägningsgrunden är personliga skäl.

Det är enligt min uppfattning orimligt att en arbetsgivare ska åläggas att göra en omplaceringsutredning samt i förekommande fall erbjuda annat ledigt arbete till en arbetstagare som kan bli uppsagd på grund av personliga skäl.

Att det finns en omplaceringsskyldighet när uppsägningsgrunden är arbetsbrist förefaller dock logiskt.

Men inte avseende personliga skäl.

Således vore det av stort intresse om arbetsdebatten i första hand handlade om dessa frågor i stället för turordningsreglerna.