Lärarförbundet har varit tämligen framgångsrika i sin kampanj vad gäller lärarlöner då de med emfas hävdar att ”allt börjar med bra lärare!”
Tja, de har delvis rätt.
Dock hävdar jag att innan läraren blir utbildad och börjar arbeta som lärare så blir personen i fråga född.
Sålunda torde devisen likväl kunna vara ”allt börjar med bra sjuksköterskor!”
Men nu är det primärt inte det som detta inlägg handlar om.
Just nu är det förhandlingar (som går trögt) avseende kommande löneavtal för Vårdförbundets medlemmar. Medlare är inkallade.

Dagens Nyheter rapporterar (13 maj 2019) bland annat att Vårdförbundet vill se en ”löneinjektion” som riktas till särskilt yrkesskickliga.
Och att särskilt yrkesskickliga (givet att de också utför arbetet yrkesskickligt) ska kunna få mer lön jämfört med de som utför arbetet mindre yrkesskickligt är jag den första att hålla med om.
Och detta är inget nytt.
Denna princip finns sedan länge redan inskriven i gällande löneavtal avseende individuell lönesättning (bilaga 1 till HÖK):
”/…/
Lönebildning och lönesättning ska bidra till att arbetsgivaren når målen för
verksamheten. Lönen ska stimulera till förbättringar av verksamhetens
effektivitet, produktivitet och kvalitet. Därför ska lönen vara individuell och
differentierad och avspegla uppnådda mål och resultat.
/…/”
Därför ser jag en risk med denna typ av särskilda satsningar (även om syftet är rätt).
Risk finns att det urholkar grundtanken med individuell lönesättning.
Särskilda satsningar för tankarna till en förhistorisk (läs 1900-tal) lönetrappa eller liknande fenomen.
Det vore – enligt min uppfattning – bättre att frågan hanteras inom ramen för den individuella lönesättningen (som det är tänkt).
Med andra ord att det är rimligt att det görs satsningar på denna grupp men inte i form av särskilda satsningar som blir fastlåsta i avtal och därtill kommande tolkningsproblematik.