Inom arbetsrätten brukar en vanlig tumregel vara att vi skiljer på privatliv och arbetsliv. Med det brukar avses att arbetsgivaren med arbetsrätten som verktyg enbart kan agera i relation till vad arbetstagaren är anställd för.

Om en arbetstagare exempelvis håller på ”fel fotbollslag” i relation till vad chefen gör så är detta självklart totalt ointressant.

Eller om en arbetstagare blir dömd för exempelvis fortkörning så är detta oftast också totalt ointressant.

Kort sagt, alla har rätt till sitt privatliv utan arbetsgivarens möjlighet att ens ha synpunkter.

Men å andra sidan finns det också situationer där det privata livet på ett eller annat sätt kan anses ”smitta” arbetet. Eller med andra ord, att de privata aktiviteterna skadar arbetsgivarens förtroende för den anställde.

Detta kan utgöra saklig grund för uppsägning. Det finns ett antal rättsfall i denna fråga.

Nyligen avkunnade Arbetsdomstolen (AD 2019:39) en dom i denna fråga.

Ladda ner domen här.

I korthet handlar domen om en polis som efter säkerhetsprövning inte längre var godkänd för säkerhetsklassat arbete. Och skälet till detta är att polisen hade en relation med en tungt kriminellt belastad person och de åtgärder som den aktuella polisen gjort för honom.

Därefter blev polisen uppsagd på grund av personliga skäl. I första hand baserat på att polisen inte längre var godkänd för säkerhetsklassat arbete. Och i andra hand baserat på hennes relation med den ”kriminelle” och inte minst baserat på de åtgärder hon gjort för honom. Hon har exempelvis engagerat sig i brottmålsprocesserna mot den ”kriminella” och i övrigt agerat på ett sätt som inte är förenligt med hennes anställning som polis.

Arbetsdomstolen konstaterar att det inte föreligger saklig grund för uppsägningen avseende att hon inte längre var godkänd för säkerhetsklassat arbete. Däremot föreligger det saklig grund avseende hennes relation och de åtgärder hon gjort.

Arbetsdomstolen slår bland annat fast (s 25) att:

”Arbetsdomstolens ovan gjorda bedömningar om S.H:s agerande för T:s räkning får anses innebära att hon har haft bristande insikt om vad som åligger en polis i fråga om pålitlighet och avhållande från agerande som kan riskera förtroendet för polisen och Polismyndigheten. Enligt Arbetsdomstolens mening ligger det i sakens natur att det inte kan krävas av arbetsgivaren att upplysa arbetstagaren om detta förhållande.

Arbetsdomstolens sammantagna bedömning är därmed att uppsägningen av S.H. har varit sakligt grundad. Förbundets talan ska därför avslås.”

Sålunda finns det avseende vissa yrkesgrupper extra höga krav, och att det inte är helt vattentätt mellan privatliv och arbetsliv.