Via tidningen Arbetsskydd så rapporterar Sveriges Radio att svenska kommuner har ”köpt ut” personal för 1,4 miljarder under fem år.
https://www.arbetarskydd.se/nyhetsarkiv/kommuner-koper-ut-personal-for-miljarder-6977010
Och ja, det är väldigt mycket pengar.
Jag har tidigare skrivet en del inlägg om både rätt perspektiv och det vid det här laget felaktiga begreppet att köpa ut.
En arbetsgivare kan som huvudregel inte köpa ut. Det är frågan om en överenskommelse om att anställningen upphör. Sålunda är två parter överens.
Men jag är samtidigt till och från kritisk till att man ibland något lättvindigt börjar förhandla fram en uppgörelse när man i stället bör driva frågan rättsligt. Men varje situation är förvisso unik. Och en överenskommelse ska också ställas i relation till alternativkostnaden i form av risk för ogiltigförklaring av uppsägning, processkostnader och eventuella skadestånd.
Och Sveriges Radios granskning avser fem år.
Enligt uppgifter via Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) hade kommunerna en kostnad 2018 på totalt 685 miljarder kronor.
Låt oss då anta att det är fem år a´ 600 miljarder, d v s 3000 miljarder kronor.
Och det är i detta perspektiv 1,4 miljarder ska ställas.
Och det är förvisso mycket pengar men Sveriges Radio redovisar dessvärre inte hela bilden.
Georg Frick 
Att avsluta anställningar genom en överenskommelse har, enligt min erfarenhet, alltid föregåtts av ett stort antal olika försök att komma tillrätta med den anställdes misskötsamhet eller oförmåga till samarbete, resultat etc. Vi som arbetar med HR inom offentlig sektor har generellt sett en enorm respekt för skattepengar och tar inga lättvindiga beslut som kostar pengar. Man väger -precis som Georg belyser – in den eventuella rättsliga processen och ser till organisationens bästa – ekonomiskt såväl som psykosocialt. Att avsluta ett misslyckat anställningsförhållande genom en överenskommelse som motsvarar uppsägningstiden och någon extra månadslön eller en insats av en omställningskonsult gagnar både organisationen och individen.