Ordet normalt är i stora avseende ett märkligt, eller till och med omöjligt ord.

Vad är normalt och vem bestämmer det? Och enligt vilka kriterier?

Och vad är onormalt? Och kan något vara mycket onormalt?

Sannolikt inte. Vad som är normalt eller onormalt är endast ett mentalt ”påhitt”.

Inom arbetslivet stöter jag till och från på projektet ”heltid som norm”.

För att heltid ska vara norm så måste någon (oftast oklart vem) ha bestämt att det är normalt. Om någon av olika skäl vill arbeta färre timmar så anses detta vara onormalt.

En medarbetare på en arbetsplats (öppet kontorslandskap) berättade för mig att det var en bullrig miljö där det pratades mycket och högt (socialt enligt extroverta…). Den personen ansågs därmed vara den som blev störd. Det var inte de andra som störde.

Människor på fest som dricker alkohol anses ofta vara normala. Den som väljer att inte dricka alkohol får oftast frågan; varför dricker inte du? Sålunda anses det normalt att dricka. Tänk om vi skulle göra tvärtom. Fråga den som dricker; varför dricker du?

Så vad är normalt?