Underbara vardag – vad vi saknar dig

När jag nu ska skriva detta inlägg var min tanke att den skulle sammanfatta vårens svarta svan, det vill säga corona pandemin som snabbt och brutalt har påverkat vårt sätt att leva och arbeta.

Den 13 februari bedömde Folkhälsomyndigheten risken för smittspridning i Sverige som mycket låg.

I skrivande stund är läget som bekant något helt annat.

Vi trodde kanske inte att vi skulle sakna vardagen, men jag tror att vi är många som längtar efter en vanlig tisdagseftermiddag när inget speciellt händer.

Vid ett flertal tillfällen när jag hämtat mat från mina lokala restauranger har jag frågat om hur de upplever sin arbetssituation med den smittorisk de utsätts för i sitt arbete. Påfallande ofta får jag ett mer eller mindre uppgivet svar att de följer Folkhälsomyndighetens råd och mycket mer är där inte att göra.

Jag har under våren påtalat vikten av att tänka själv och inte passivt förlita sig på Folkhälsomyndighetens råd, som är allt annat än tydliga.

Arbetsgivaren har som bekant arbetsmiljöansvar för sin verksamhet oavsett om det finns en pandemi eller inte. Skillnad mot det ”normala” är att det nu är stresstest av både arbetsmiljöregler och arbetsmiljörutiner som gäller.

Jag lyssnar på Adolphson & Falks låt ”Just då”. Som en händelse fångar deras text min känsla av hur livet är för närvarande men också vilka möjligheter vi har för att hitta lösningar.

”Jag gick igenom landskap där jag aldrig gått

Jag kände inte platsen dit jag hade nått.

Jag var nån annanstans, Jag var nån annanstans.

Jag visste inte längre vart jag skulle gå.

Jag rörde mig i gränsen mellan nu och då.

Där ingen trygghet fanns, där ingen trygghet fanns.

Jag trodde jag var vilse på den väg jag gick.

Att livet var förlorad för ett ögonblick.

Men jag började förstå, just då, just då.

Jag visste att jag stod inför en möjlighet.

Att inte bara söka svaren i min vilsenhet.

Ifrån det håll jag kom, ifrån det håll jag kom.

Jag hade inte längre mina tvivel kvar.

Jag vågade gå vidare från där jag var.

Utan att se mig om, utan att se mig om.

/…/”

Texten är sedan 2018 och jag kan inte låta bli att undra om de därmed förutsåg dagens situation? Vad är dikt och vad är verklighet?

Det är i skrivande stund oklart om när vi förväntas få tillgång till ett vaccin och därmed måste vi inrikta oss på en längre tids pandemi och förändrat arbetsliv. För många kan arbetet lösas med digitala alternativ men långt ifrån alla yrkesgrupper har den möjligheten.

Vi ser också att allt fler länder sakta men säkert börjar öppna upp. Jag gissar att det kommer att leda fram till olika konsekvenser för olika länder. Men riktningen går mot att vi på något sätt måste få våra samhällen att fungera någorlunda normalt.

Det finns många goda exempel. Frisörer som erbjuder utomhusklippning, mataffärer med tydliga instruktioner för att vi ska hålla avstånd, bussar i kollektivtrafiken som inte släpper ombord passagerare via framdörrarna, butiker som begränsar antalet kunder, kurser som genomförs med färre antal kursdeltagare på plats. Listan över goda exempel kan göras lång.

Efter en förvisso annorlunda men förhoppningsvis lång och varm och skön sommar måste vi tillsammans hitta metoder för att till så stor del som möjligt återstarta arbetslivet, där det är möjligt. Låt oss om möjligt lyssna på Adolphson & Falk i hängmattan, fundera över vilka möjligheter vi har för att gå vidare från där vi är.

 

Om Paolo Roberto varit anställd

Det lär knappast undgått någon att Paolo Roberto köpte sex och därefter blev tagen i polisens razzia.

Massmedia rapporterar hur många av hans uppdragsgivare och samarbetspartners nu i rask takt avslutar samarbetet. Exempelvis TV4, Mitt kök, ICA, Coop m fl.

Att samarbete avslutas ser jag som en rimlig konsekvens av hans både olagliga och omoraliska handlande.

Men hur hade situationen hanterats om han i stället för uppdragstagare hade varit arbetstagare?

Jag har full förståelse för att en arbetsgivare av samma skäl som hans uppdragsgivare vill avsluta en anställningsrelation då en arbetstagare begår lagbrott och agerar kraftigt omoraliskt.

Men på den punkten är det stor skillnad.

För att det ska vara möjligt att avsluta en anställningsrelation förutsätts det att arbetsgivaren gör en självständig arbetsrättslig bedömning. Med andra ord måste det finnas ett arbetsrättsligt fel.

Att begå olagliga gärningar på sin lediga tid (vilket kan jämföras med Paolo Roberto) är i sak ingen arbetsrättslig skada. Däremot är det självklart en moralisk skada men frågan om moral hanteras inte med arbetsrättsliga regler.

Vad anställda gör på sin lediga tid har arbetsgivaren i normalfallet inget med att göra. Se exempelvis AD 2008:2, resemontören som köpte sex (ladda ner domen här).

För att det privata felet ska angå arbetsgivaren krävs det att det på något sätt har smittat anställningsrelationen eller med andra ord att det har uppkommit en förtroendeskada. Och då handlar det oftast om befattningar som i sin funktion har ett förtroendekapital. Se exempelvis AD 2014: 85, yrkesofficeraren som blev dömd för misshandel och ofredande av sina barn (ladda ner domen här).

Hade Paolo Roberto varit anställd i en befattning med högt förtroendekapital (kanske chef eller arbetstagare som arbetar i verksamhet för att motverka prostitution) hade möjlighet funnits för skiljande från tjänsten. Hade han varit anställd som ”vem som helst, var som helst” hade det inte funnits någon arbetsrättslig grund för vidare åtgärder.

Det är sålunda en hög tröskel för att med arbetsrättsliga regler kunna avsluta en anställning på grund av olagliga och omoraliska handlingar på fritiden.

Dubbla system

För några veckor sedan meddelade Arbetsdomstolen i AD 2020:22 att arbetsgivaren (Lunds universitet) inte hade laga grund för avsked av en arbetstagare.

Ladda ner domen här.

Det är förvisso inget anmärkningsvärt med en dom på detta tema.

Dock är det värt att notera den bakomliggande orsaken till att arbetsgivaren avskedat är prövat i två system.

Saken handlar om forskningsfusk, det vill säga oredlighet i forskning.

• Arbetstagaren anställdes den 1 juli 2016 som biträdande forskare.
• Den 4 augusti 2017 blev hon anmäld till universitetet för oredlighet i forskning.
• Den 15 november 2017 konstaterade Lunds universitet att arbetstagaren gjort sig skyldig till fusk.
• Den 6 februari 2018 beslutade personalansvarsnämnden att på grund av oredlighet i forskning avskeda arbetstagaren.

Lunds universitet har sålunda själva gjort en utredning om huruvida arbetstagaren gjort sig skyld till fusk eller ej. Och den utredningen gör gällande att så är fallet.

När frågan sedan hamnar i Arbetsdomstolen gör domstolen en självständig bedömning om arbetstagaren gjort sig skyldig till fusk.

Arbetsdomstolen kommer, till skillnad mot Lunds universitet fram till att arbetstagaren inte har gjort sig skyldig till fusk. Och således föreligger ej heller laga grund för avsked.

Om detta har säkerligen Lunds universitet en hel del synpunkter som rimligen (antar jag) gör gällande att de är bäst på att bedöma huruvida det förekommer fusk eller ej.

Och Lunds universitet har i sådant fall en viss poäng i sin uppfattning.

Men samtidigt ska konstateras att Arbetsdomstolen alltid ska göra en självständig bedömning utifrån arbetsrättsrättsliga utgångspunkter. Om en arbetstagare är ”skyldig” i ett system behöver det inte nödvändigtvis betyda att arbetstagaren därmed också är skyldig i det arbetsrättsliga systemet.

Exempelvis om en arbetstagare blir dömd för ett brott i tingsrätten så innebär inte detta att arbetsgivaren därmed har grund för uppsägning eller avsked. Även här ska det göras en självständig, arbetsrättslig bedömning.

Sålunda viktigt att notera att skiljande från anställning är endast en arbetsrättslig bedömning.