Det lär knappast undgått någon att Paolo Roberto köpte sex och därefter blev tagen i polisens razzia.

Massmedia rapporterar hur många av hans uppdragsgivare och samarbetspartners nu i rask takt avslutar samarbetet. Exempelvis TV4, Mitt kök, ICA, Coop m fl.

Att samarbete avslutas ser jag som en rimlig konsekvens av hans både olagliga och omoraliska handlande.

Men hur hade situationen hanterats om han i stället för uppdragstagare hade varit arbetstagare?

Jag har full förståelse för att en arbetsgivare av samma skäl som hans uppdragsgivare vill avsluta en anställningsrelation då en arbetstagare begår lagbrott och agerar kraftigt omoraliskt.

Men på den punkten är det stor skillnad.

För att det ska vara möjligt att avsluta en anställningsrelation förutsätts det att arbetsgivaren gör en självständig arbetsrättslig bedömning. Med andra ord måste det finnas ett arbetsrättsligt fel.

Att begå olagliga gärningar på sin lediga tid (vilket kan jämföras med Paolo Roberto) är i sak ingen arbetsrättslig skada. Däremot är det självklart en moralisk skada men frågan om moral hanteras inte med arbetsrättsliga regler.

Vad anställda gör på sin lediga tid har arbetsgivaren i normalfallet inget med att göra. Se exempelvis AD 2008:2, resemontören som köpte sex (ladda ner domen här).

För att det privata felet ska angå arbetsgivaren krävs det att det på något sätt har smittat anställningsrelationen eller med andra ord att det har uppkommit en förtroendeskada. Och då handlar det oftast om befattningar som i sin funktion har ett förtroendekapital. Se exempelvis AD 2014: 85, yrkesofficeraren som blev dömd för misshandel och ofredande av sina barn (ladda ner domen här).

Hade Paolo Roberto varit anställd i en befattning med högt förtroendekapital (kanske chef eller arbetstagare som arbetar i verksamhet för att motverka prostitution) hade möjlighet funnits för skiljande från tjänsten. Hade han varit anställd som ”vem som helst, var som helst” hade det inte funnits någon arbetsrättslig grund för vidare åtgärder.

Det är sålunda en hög tröskel för att med arbetsrättsliga regler kunna avsluta en anställning på grund av olagliga och omoraliska handlingar på fritiden.