Då kan jag notera att vi sakta men säkert har påbörjat vaccination för att öka skyddet mot corona och därmed undvika att bli sjuka i covid-19.

Enligt expertis så är ett vaccin inte 100% säkert (vilket något sällan är) men är givet våra alternativ den bästa åtgärd som nu kan genomföras.

Självklart är det upp till varje individ att själv avgöra huruvida man vill vaccinera sig eller inte. Med andra ord föreligger inget tvång till vaccination. Stöd för detta återfinns i Regeringsformen 2 kap, 6 §:

”Var och en är gentemot det allmänna skyddad mot påtvingat kroppsligt ingrepp /…/”

Min gissning är att en majoritet kommer att vaccinera sig men dock inte alla.

Då måste en arbetsgivare kunna hantera denna fråga på ett korrekt sätt.

Om en arbetstagare inom exempelvis vård- och omsorg (eller annat arbete med mycket personkontakt) vägrar att vaccinera sig innebär detta inte att arbetstagaren därmed gör sig skyldig till någon form av misskötsel. Skulle denna vägran innebära misskötsel skulle det i sådant fall innebära att arbetsgivaren därmed skulle kunna införa en vaccinationsregel. Med andra ord skulle en vaccination utgöra ett grundkrav i anställningen, vilket inte är möjligt då reglerna i Regeringsformen tar över.

Däremot kan – och bör – en arbetsgivare ställa upp vaccination som villkor för vissa funktioner.

Därmed blir det ett villkor för att bli anställd. Den som då av olika skäl väljer att inte vaccinera sig blir därmed ej heller aktuell för anställning.

Den som redan är anställd men som väljer att inte vaccinera sig kan då inte längre sysselsättas med detta arbete då det finns villkor för att utföra arbetet. Därmed föreligger grund för att förflytta denna (eller dessa) arbetstagare till annat arbete.

Att avstå vaccination är självklart en mänsklig, grundlagsskyddad rättighet.

Likaså är det en rättighet för arbetsgivaren att identifiera vilka krav som ska gälla för ett arbete.