I förra veckan konstaterade Arbetsdomstolen (AD 2022:53) att en arbetstagare som varit föräldraledig under en större del av den period som föregick löneöversyn 2021 inte blivit missgynnad i strid med föräldraledighetslagen.

Arbetstagaren är medlem samt förtroendevald i Vårdförbundet men Vårdförbundet har avstått från att driva frågan och därmed är det DO (Diskrimineringsombudsmannen) som drivit frågan i Arbetsdomstolen.

Våren 2021 fick arbetstagaren en löneökning med 2,8 %. Det genomsnittliga påslaget för denna grupp av arbetstagare hos arbetsgivaren var 2,95 %.

Våren 2020 fick arbetstagaren en löneökning med 3,7 %.

Bl. a med bakgrund av ovanstående hävdar DO att arbetstagaren därmed blivit missgynnad i löneöversynen då hon i vart fall inte fick samma % ökning (3,7%) som hon fick året innan.

Enligt 16 § föräldraledighetslagen framgår det att en arbetsgivare inte får missgynna en arbetstagare av skäl som har samband med föräldraledighet när arbetsgivaren tillämpar löne- eller andra anställningsvillkor.

Med begreppet missgynnande avses bl. a att en behandling är missgynnande om den kan medföra en skada eller nackdel för en enskild arbetstagare. För att avgöra om missgynnade förekommit i samband med löneöversyn av föräldraledig arbetstagare måste arbetsgivarens handlande sättas i relation till en tänkt ”normalstandard”. Skulle arbetsgivaren ha gjort på samma sätt även om arbetstagaren inte hade varit föräldraledig?

Det går också att uttrycka det som att arbetsgivarens motivering inte får ha samband med föräldraledigheten men om motiveringen har annan grund, exempelvis bedömning baserat på lönekriterier så föreligger sannolikt inget missgynnande.

I detta rättsfall redogör arbetsgivaren bland annat för arbetstagaren blivit korrekt bedömd utifrån gällande lönekriterier och att det därmed saknas samband mellan hennes löneutfall och föräldraledighet (läs mer i domen på sidorna 18 – 21).

Arbetsdomstolen konstaterar då vid en sammantagen bedömning att arbetsgivaren inte missgynnat arbetstagaren.  

DO ska ersätta arbetsgivarsidan för rättegångskostnader med 202 400 kr.

Mina reflektioner

  • Reglerna om förbud mot missgynnande fyller en viktig funktion då föräldraledighet inte ska innebära en ”löneutvecklingsförlust” som sedan tar många år att återhämta.
  • Däremot innebär inte en föräldraledighet mer rättighet än annan arbetstagare som inte är föräldraledig. Det innebär som sagt var förbud mot missgynnande och inte en rätt till gynnande.
  • Löneavtalen inom region- och kommunsektorn bygger på individuell och differentierad lönesättningen. Avtalen innehåller inga sk individgarantier. Det går sålunda inte att hävda eller förvänta sig en årlig individuell rätt till ett visst lönepåslag.

Därför anser jag att det är något märkligt resonemang som DO för fram. De hävdar att arbetstagaren blivit missgynnad för att hon inte fick samma löneutveckling som hon fick året innan. Det innebär att DO, enligt min uppfattning, agerar som att löneavtalen i denna sektor innebär en årlig rätt till individuellt lönepåslag, vilket då inte är fallet.

Om parterna skulle följa DO:s resonemang skulle detta i praktiken innebära att den som är föräldraledig därmed får en individuell rätt till årligt lönepåslag så länge föräldraledighet pågår. Samtidigt skulle då de som inte är föräldralediga inte ha motsvarande rätt. Med andra ord skulle DO:s resonemang innebära att den föräldralediga arbetstagaren därmed tillförsäkras en rätt till gynnande. Vilket inte är i linje med reglerna i föräldraledighetslagen.