Diskrimineringslagen innehåller regler om diskriminering och diskrimineringsförbud. 1 kap, 4 § anger att diskriminering kan vara direkt, indirekt, bristande tillgänglighet, instruktion att diskriminera, trakasserier och sexuella trakasserier.

Enligt 2 kap, 1 § får en arbetsgivare inte diskriminera en arbetstagare.

Den som bryter mot diskrimineringsförbuden ska enligt 5 kap, 1 § betala diskrimineringsersättning – till den person som är drabbad – för den kränkning som överträdelsen innebär. När ersättningen bestäms ska särskilt syftet att motverka överträdelser av Diskrimineringslagen beaktas.

Två rättsfall i Arbetsdomstolen (2016) har handlat om diskrimineringsersättning.

Sexuella trakasserier (AD 2016:38 samt AD 2016:56).

I båda rättsfallen döms arbetsgivaren att betala diskrimineringsersättning till den drabbade med 50 000 kr.

Båda rättsfallen handlar om grova sexuella trakasserier riktat från arbetsgivare mot arbetstagare.

Om vi menar allvar med att motverka sexuella trakasserier i arbetslivet är det enligt min uppfattning pinsamt låga belopp. Om diskrimineringsersättningen verkligen ska uppnå sitt syfte krävs det betydligt högre belopp.