Och vad är ett ”bra” lönesamtal?

Nu under vinter/vår genomförs det lönesamtal inom många verksamheter på svensk arbetsmarknad.

Jag möter många chefer som upplever att det är svårt med lönesamtal.

Att genomföra lönesamtal är i många organisationer en konsekvens av gällande löneavtal där individuell lön gäller. Men även inom organisationer utan kollektivavtal förekommer det lönesamtal.

Då chefer upplever att lönesamtal är svårt är det naturligtvis möjligt att med korrekt kompetensutveckling i lönesättningsfrågan ge cheferna större trygghet i sin arbetsgivarroll.

Men känslan av upplevd svårighet bottnar också i – enligt min uppfattning – att det blir orimliga förväntningar på lönesamtalet, och att det är mycket som ska hinnas med på kort tid.

Men å andra sidan finns det också chefer som dessvärre betraktar lönesamtalet endast som en formalitet som lika väl kan ersättas med ett mail eller sms. Detta är naturligtvis allvarligt då det strider mot hela tanken med lönesamtalet som ett dialogtillfälle mellan chef och medarbetare.

Jag får ofta frågan om vad som är utmärkande för ett ”bra” lönesamtal?

Och ett vanligt svar…som för många kan verka märkligt…är att ett ”bra” lönesamtal är ett samtal där det inte framkommer några nyheter. Ett bra lönesamtal enligt min uppfattning är ett samtal som i praktiken bekräftar den bild som chef och medarbetare sedan tidigare dialogtillfällen har samtalat om.

Nyligen genomförde jag ett konsult- och utbildningsuppdrag i en större organisation som tillämpar lönesamtal för alla medarbetare. Och de flesta chefer och medarbetare var väldigt nöjda med processen (behöver sålunda inte innebära att man är nöjd med lönen…).

Sannolikt beror nöjdheten på en rad olika omständigheter.

Men det är framförallt två omständigheter som jag anser gör skillnad i just denna organisation.

1. Cheferna har ett rimligt antal underställda medarbetare.
2. Chefer och medarbetare genomför regelbundet korta avstämningssamtal (feedback) med stöd av gällande lönekriterier en gång/kvartal.

Genom ett rimligt antal medarbetare ges cheferna möjlighet att ha bra koll. Och genom de kvartalsvisa avstämningarna så har både chefer och medarbetare möjlighet att fortlöpande föra en dialog om lönekriterier, resultat och måluppfyllelse.

Sålunda innehåller deras samtal inte några nyheter…

Regeringen struntar i statens medarbetare…

Nyligen presenterade regeringen sina planer på vissa statliga myndigheter ska omlokaliseras från Stockholm till andra orter i Sverige. Denna förändring berör enligt regeringen 900 tjänster.

Det är i och för sig inte en dramatisk fråga eftersom många företag från tid till annan förändrar sin verksamhet, ofta i syfte att effektivisera och skapa en lönsam verksamhet.

Dock kan det noteras att frågan om att omlokalisera statliga arbeten till andra orter i Sverige inte primärt handlar om att effektivisera verksamheten. Den primära frågan är att använda omlokaliseringen för att uppnå en del regionpolitiska mål.

När företag omlokaliserar sin verksamhet handlar ofta den efterföljande debatten om vilka effekter detta får för de anställda som drabbas. Exempelvis när Findus beslutade att stänga sin produktion i Bjuv så var den massmediala uppmärksamheten stor. Och så även kritiken mot Findus som bland annat anklagades för att inte se till medarbetarnas bästa.

Men när staten omlokaliserar är det anmärkningsvärt tyst i den efterföljande debatten om vilka effekter detta får för de anställda som drabbas.

En arbetsrättslig utgångspunkt är naturligtvis att arbetsgivaren har att besluta om var verksamheten ska bedrivas såväl i privat som offentlig verksamhet.

Arbetsdomstolen har tidigare konstaterat (AD 2017:59) att arbetstagare i statlig verksamhet som huvudregel har en arbetsskyldighet även om verksamheten omlokaliseras till annan ort. Och om arbetstagaren inte vill (eller kan…) följa med så är det upp till arbetstagaren att säga upp sig själv. Sålunda innebär en flytt av 900 tjänster att 900 medarbetare ställs inför valet att följa med eller säga upp sig själv.

Det är en naturlig utgångspunkt att de som drabbas av att arbetet flyttas inte alltid är positivt inställda till denna förändring. Dock menar jag att de flesta av oss trots allt många gånger kan förstå varför förändringen görs när det bygger på en analys om att exempelvis effektivisera verksamheten.

Men det är svårare att förstå förändringen när målet är något annat.

Ur en arbetsmiljömässig utgångspunkt är det enligt min bedömning ingen optimal arbetsgivarpolitik att använda medarbetarnas arbete som brickor i ett regionalpolitiskt arbete.

Om detta borde debatten handla om…

Nej Arbetsmiljöverket…så nattsvart är det inte…

Först och främst konstaterar jag att arbetsmiljöfrågorna är viktiga.

De är viktiga ur en rad olika perspektiv.

De är viktiga för att individen ska ha en tillfredsställande arbetsmiljö.

De är viktiga för att en dålig arbetsmiljö för med sig onödiga kostnader för arbetsgivaren i form av produktionsbortfall, rehabilitering, sjuklön, vikarieanställningar m m.

Arbetsmiljöverkets uppdrag är (enligt deras egen hemsida): ”Arbetsmiljöverket har regeringens och riksdagens uppdrag att se till att arbetsmiljön uppfyller de krav som finns i arbetsmiljölagen om att alla ska ha en bra och utvecklande arbetsmiljö. Vi tar fram juridiskt bindande föreskrifter, inspekterar arbetsställen och sprider information om arbetsmiljöregler”

Och i detta uppdrag ligger det självklart att påpeka brister i arbetsmiljön.

Arbetsmiljöverket har bland annat producerat en film med namnet: ”Utmaningen – en film om den sjuka jobbstressen”. Filmen finns tillgänglig via denna länk: https://www.av.se/halsa-och-sakerhet/psykisk-ohalsa-stress-hot-och-vald/utmaningen/

Filmen är i många avseende bra. Men…filmen är snarare gjord utifrån ett fackligt perspektiv.

Stora delar av filmen bygger på tesen att arbetsgivaren alltid är ond. Och att arbetstagaren alltid är den som är utsatt.

Och självklart finns det arbetsplatser som är riktigt dåliga.

Och lika självklart finns det arbetstagare som mår riktigt dåligt.

Men denna bild avser inte alla arbetsgivare eller alla arbetstagare.

Jag möter i mitt arbete många arbetsgivare som arbetat mycket seriöst med arbetsmiljöfrågorna.

Arbetsmiljöverket är en statlig myndighet och inte en facklig organisation.

Men i vissa avseende uppkommer en känsla av att deras utgångspunkt snarare är den fackliga.

Det vore sålunda klädsamt om Arbetsmiljöverket i sitt informationsarbete även lyft fram goda exempel. För det handlar om att främja en god arbetsmiljö.

För det är inte så nattsvart som Arbetsmiljöverket påstår…