Med anledning av den nyligen presenterade utredningen ”En moderniserad arbetsrätt” (SOU 2020:30) har debatten tagit fart om huruvida man gillar utredningens förslag eller inte.
Och jag kan naturligtvis förstå att det finns olika uppfattningar, vilket det alltid gör i arbetsrättsliga frågor.
Dock är det olyckligt när man har fel utgångspunkt för sin kritik och dessutom blandar tämligen friskt.
Jag kan notera att kritiker hävdar att arbetsgivare, enligt förslaget, i praktiken ska få rätt att sparka vem man vill.
För det första handlar utredningen inte om att anställningsskyddet ska tas bort. Det är fortfarande saklig grund för uppsägning som kommer att gälla.
För det andra tycks kritiken utgå från att arbetsgivare som någon slags naturlig läggning vill göra sig av med sina anställda. Inget kan bli mer fel. Enda chansen att utveckla en verksamhet är tillsammans med anställda. Jag har tämligen svårt att se hur verksamheten utvecklas om man samtidigt gör sig av med alla anställda? Däremot behöver arbetsgivare till och från kunna skilja arbetstagare från anställningen på grund av personliga skäl. Detta är inte en kollektiv fråga. Det är en fråga om enstaka individer. Och som bekant är det fortfarande saklig grund som gäller.
För det tredje har jag noterat att kritikerna använder nuvarande coronasituation som exempel på att det inte behövs några förändringar ”titta så lätt det är redan i dag att säga upp anställda, varför ska vi ändra något?”. Men detta är, enligt min uppfattning, ett sätt att blanda ihop olika frågeställningar. Det som händer nu är att många arbetsgivare säger upp personal på grund av arbetsbrist. Sålunda inte på grund av personliga skäl.
En stor del av kritiken tycks bygga på förslaget att slopa möjligheten att ogiltigförklara en uppsägning (avseende företag med upp till 15 anställda). Frågor om ogiltigförklaring av uppsägning sker i praktiken endast när det är frågan om personliga skäl. Knappast när det är frågan om arbetsbrist.
Att en utredning diskuteras och kritiseras är tämligen naturligt. Dock vore det önskvärt om det kan ske från rätt utgångspunkt och att någon sammanblandning inte sker.