Arbetsmiljöverket genomför för närvarande en översyn av ett antal föreskrifter, däribland föreskriften kränkande särbehandling i arbetslivet (Afs 1993:17). Förslaget kommer att lämnas ut på remiss i september, sedan har remissinstanserna tre månader på sig att svara. Med andra ord senast i december. Därefter är tanken att de nya reglerna ska beslutas under våren 2015 och sedan börja gälla från och med hösten 2015.

Jag kan först och främst konstatera att det är på tiden att denna översyn sker. Synen på psykisk ohälsa i arbetslivet har trots allt ändrats en hel del sedan tidigt 1990-tal.

Dock är funderingen hur nya regler ska konstrueras? Den i särklass mest spännande frågan är hur gränsdragning mellan LAS och AML ska hanteras. Om en arbetsgivare säger upp en arbetstagare på felaktig grund, uppstår det då en kränkning? Rimligen borde varje – ur LAS perspektiv – felaktig uppsägning upplevas som en kränkning, eller?

Eftersom kränkningsargumentet tenderar att öka i tvisteförhandlingar (från fackligt håll) är det hög tid att få en tydlig definition på vad vi menar med en arbetsrättslig kränkning.

Och det är rimligen inte det samma som den upplevda kränkningen.