JO har nyligen riktat kritik mot Kommunstyrelsen i Härjedalens kommun för information till kommunens chefer om att de anställda inte har rätt att ha kontakt med media på arbetstid.

Beslutet från JO finns här.

Jag kan notera att frågan om anställdas rätt att under arbetstid ha kontakt med media till och från uppkommer.

Jag kan också notera att tämligen ofta tycks många (både chefer och medarbetare) anse att det inte är tillåtet att ha kontakter med media på arbetstid.

Argument för detta ställningstagande brukar vara att yttrandefriheten är kopplad till individ v/s det allmänna. Med andra ord att yttrandefriheten gäller under fritid, men inte under arbetstid.

Och detta är självklart en felaktig uppfattning.

Precis som JO skriver på sidan 4, andra stycket så kan en offentlig arbetsgivare inte ha ett generellt förbud mot att anställda har kontakter med massmedia under arbetstid. Ett förbud kan endast utfärdas i det enskilda fallet och i den aktuella situationen.

Enligt min tolkning kan detta enklast kopplas till de arbetsrättsliga grundkraven som följer med anställningsavtalet.

I en anställning ska arbetstagaren utföra det arbete som arbetsgivaren ”beställt”. Arbetstagaren ska även följa ordningsregler, arbetsmiljöregler, kunna samarbeta samt vara lojal med arbetsgivaren.

Men eftersom den offentligt anställde arbetstagaren har yttrandefrihet och meddelarfrihet så innebär ett nyttjande av dessa rättigheter inte att arbetstagaren är illojal.

Däremot är det självklart ett annat förhållande för den som är privatanställd.

Men – som JO skriver – ett förbud kan endast accepteras om arbetstagaren agerande inkräktar på arbetet.

Om en arbetstagare – exempelvis en sjuksköterska – under arbetstid kontaktar media eller tar emot besök från media (och detta är då arbetstagarens rätt) och detta innebär att den aktuella sjuksköterskan inte tar hand om patienterna och att detta i sin tur kan anses påverka patientsäkerheten. Då blir den arbetsrättsliga hanteringen snarare att arbetstagaren inte har fullgjort ett av sina arbetsrättsliga grundkrav i anställning – det vill säga utföra det arbete som arbetsgivaren ”beställt”.

Sålunda är den ovan beskrivna situationen korrekt hanterad som en fråga om att inte fullgöra arbetet snarare en fråga att nyttja yttrandefrihet och meddelarfrihet.