Det kan väl knappast ha undgått någon att notera olyckan på Saltsjöbanan (http://www.dn.se/sthlm/ursparning-pa-saltsjobanan–en-skadad) där tåget av okänd anledning forsatte sin färd rakt in i ett bostadshus.

De första dagarna efter olyckan fick vi ta del av en mycket märklig retorik som förmodligen både företagsledning och journalistkåren låg bakom ”en städare har stulit ett tåg…”.

Förlåt om jag inte riktigt förstår. Men kan man stjäla ett tåg? Om så vore fallet uppkommer den mycket intressanta frågan, vad ska tjuven göra med tåget? Sälja det till den ryska maffian, använda det själv på söndagsutflykt med familjen, utöva utpressning på företaget…”ge mig några miljoner så får ni tillbaka ert tåg”…. Slutligen uppstår också frågan om man nu kan stjäla ett tåg, var ska tjuven gömma tåget?

Efter några dagar ändrades dock tonläget till att i stället handla om ett arbetsmiljöbrott. Det var inte frågan om stöld, det var sannolikt frågan om en arbetsplatsolycka.

Frågan aktualiserar därmed det straffrättsliga ansvaret i arbetsmiljölagen. Vem är egentligen ansvarig för att denna olycka kunde inträffa, städaren eller arbetsgivaren? Eller kanske båda?

Det praktiska arbetsmiljöarbetet kan enklast beskrivas i två delar.

Del 1 handlar om den dagliga arbetsledningen. Det vill säga att arbetsgivaren (oftast representerad av chefen) ska se till att medarbetaren har de arbetsmiljöinstruktioner som behövs, att instruktionerna följs samt att medarbetaren även har kompetens nog att förstå de arbetsmiljörisker som är förenat med arbetet.

Del 2 handlar om det straffrättsliga arbetsmiljöansvaret. Detta ansvar är kopplat till brottsbalken vilket då innebär att någon fyskisk person måste ”straffas” om det är frågan om ett arbetsmiljöbrott.

I fallet med tågolyckan kommer frågan nu att hanteras genom att först ta reda på vilka säkerhetsrutiner arbetsgivaren har (har medarbetaren rätt arbetsmiljöinstruktioner), om medarbetaren följt instruktionerna samt om medarbetaren har rätt kompetens för att förstå riskerna med att städa i ett tåg.

Om arbetsgivaren har gjort allt rätt så kommer utfallet sannolikt innebära att det är städaren själv som orskat olyckan vilket då kommer att utgöra laga grund för avsked. Om arbetsgivaren däremot har brustit i sina rutiner så uppkommer frågan om vilken av cheferna som kan anses vara arbetsgivarföreträdare och därmed ”straffas” enligt brottsbalken.