I tidningen Personal & Ledarskap nr 3, 2017 finns det ett längre reportage med rubriken ”Efterlyser etik”

Reportaget skildrar ett perspektiv på HR och dess roll.

Vad gäller frågan om att öka fokus på etik är jag den förste att hålla med. Ett etiskt förhållningssätt ska självklart prägla ett professionellt agerande i alla sammanhang.

Likaså är jag helt enig med reportaget att utredningar avseende kränkande särbehandlingar ska ske enligt metod och att ingen ska behöva gå till jobbet och känna sig trakasserad (tänk dock på att trakasserier är reglerad i Diskrimineringslagen och inte i OSA…).

Men…det finns framförallt tre påstående (se nedan) i detta reportage som jag anser vara helt felaktiga och vilseledande för HR.

Påstående 1: HR ska också vara ett stöd för medarbetarna
HR är en del i en verksamhets ledningsfunktion och om HR i detta arbete också ska vara ett stöd för medarbetarna blir rollfördelningen minst sagt oklar. Ett anställningsavtal är ett avtal om en relation. En relation som bygger på en arbetsrättslig grund. I detta kan HR svårligen sitta på två (eller flera) stolar. Om så är fallet blir det minst sagt bekymmersamt hur HR ska agera vid exempelvis uppsägning på grund av personliga skäl. Vem ska HR företräda? Ledningen, medarbetarna, alla, eller ingen alls?

Påstående 2: Det behövs mer hjärta, etik och empati
I mitt arbete som konsult och rådgivare ser jag snarare det motsatta. Det är för mycket hjärta och empati. Nu vill jag dock göra läsaren uppmärksam på att hjärta och empati är en viktig grundförutsättning för att vi ska agera som människor. Jag påstår sålunda inte att vi ska vara utan hjärta och empati. Men…vi måste agera professionellt och inte låta våra egna empatiska värderingar styra hur vi exempelvis ska hantera olika personalfrågor. Jag har dessvärre sett för många, icke lyckade situationer, där chefer och/eller HR har agerat för mycket känslomässigt. Det finns tillfällen då vi måste tänka med hjärnan och inte med hjärtat. Är detta då ett bevis på ett hjärtlöst agerande? Nej snarare ett bevis på att vi förmår att agera professionellt.

Påstående 3: HR ska jobba mot organisationens mål och vision ur ett medarbetarperspektiv
I varje ansvarsfull facklig organisation står det i deras stadgar att de ska tillvara en arbetstagares (läs medarbetare) intressen gentemot en arbetsgivare. Sålunda kan det inte vara en uppgift för HR att agera utifrån ett medarbetarperspektiv. Vänligen notera att det inte behöver innebära en motsättning mellan ledningsperspektiv och medarbetarperspektiv. Men för att HR ska besitta en trovärdighet, är det enligt min uppfattning, en förutsättning att det är ledningsperspektivet som gäller. Ge facken den roll de förtjänar, låt de företräda medarbetarna. Det kan dessutom framstå som oseriöst om HR ska låtsas företräda medarbetarna dag 1 för att sedan dag 2 kanske genomföra en överläggning inför en eventuell uppsägning på grund av personliga skäl. Eller ge en chef rådgivning inför ett korrigerande samtal. Eller ge en chef rådgivning inför individuell lönesättning.

Sammanfattningsvis kan jag konstatera att HR har en viktig roll att fylla, inte minst ur organisationens perspektiv. Jag är övertygad om att medarbetarna förväntar sig en professionell ledning och tydlig rollfördelning. HR får inte tappa kompassen, då ökar risken för att HR går vilse.

Och det vore inte bra för organisationen och dess medarbetare….