Med tanke på Coronaviruset så har jag slutat att handhälsa.

Frågan om handhälsning eller inte inom arbetslivet har från tid till annan vållat debatt.

Arbetsdomstolen avgjorde exempelvis i AD 2018:51 att arbetsgivaren inte kan ställa ett krav på handhälsning.

Ladda ner domen här.

En kvinna gjorde en förfrågan om arbete som tolk. Företaget avbröt rekryteringsförfarandet sedan kvinnan under en anställningsintervju, med hänvisning till sin religion, inte handhälsat på en manlig företrädare för företaget. Kvinnan gjorde gällande att när det är både män och kvinnor närvarande så handhälsar hon inte på varken på männen eller kvinnorna.

Enligt Arbetsdomstolen hade kvinnan därmed blivit utsatt för indirekt diskriminering.

Och att detta blev en fråga att pröva baserat på diskrimineringslagen är att motiveringen från den arbetssökande inte handhälsade var religion, d v s trosuppfattning.

Och trosuppfattning är en av flera grupper som omfattas av diskrimineringsförbud enligt diskrimineringslagen.

Om den arbetssökande vägrat handhälsa på grund av något annat skäl, exempelvis smittorisk, skulle företaget med åberopande sin arbetsledningsrätt kunna avbryta rekryteringsförfarandet utan att riskera någon arbetsrättslig tvist. Utgångspunkten är här arbetsgivarens rätt att avgöra vem (och inte vem) som blir anställd.

Och intressant att notera den debatt denna dom vållade. En del ansåg att domen var helt rätt och en del ansåg det motsatta.

Men oavsett den frågan kan jag notera att det för närvarande är klokt att avstå handhälsning.

Jag avstår…